Måndag.... en dag som alla andra, eller??

Det här jävla fenomenet måndag.
Varför känns de som att den är speciell?
Man är tom på känslor (mer än att , åhh helvete det är måndag), tankarna far omkring och man kan inte få ordning på dem.
Det är precis som att man har bomull i hjärnan och allt går bara käpp rätt åt helvete.

Ja ja, min måndag är inte så himla kass.
Jag är arbetslös sen den 19/2 och är mest i lägenheten och muppar mig.
Men jag idag till optikern för att skaffa nya glasögon. Och alla kändes riktigt flummiga.
Optikern var flummig och visste inte riktigt vad han gjorde kändes det som, även hon som sålde bågarna till mig. Gjorde en massa misstag hela tiden. Jag bryr mig inte jag e rätt flummig jag med. =)
Måndag är nog universellt sett den mest hatade dagen av alla.

Well well.. skit samma.

Det är rätt sjuk hur man kan bli glad för någon annan.
Jag är en rätt så egoistisk person igentligen..
ÅHH big chock!?!?!?!?
Nej kanske inte. ^^ Vem vet.
Och det ska rätt mycket till för att jag igentligen ska orka bry mig om någon annan.
Personer som jag bara flyktigt känner, som min brors vänner, eller vänners vänner man träffat någon gång skit jag rätt fullständigt i.
Har varken ork eller lust att bry mig.
Ok, deras familj dog i tsunamin (ett exempel bara). Det är hemskt, visst, but i dont give a fuck!!

Som sagt egoist. eller så är det så att jag lägger hellre ner min energi på dem jag faktisk bryr mig om.
Men är det som hemsk att säga att man inte bryr sig?
Måste jag bry mig för att vara en bra människa??
Jag tror inte det.
Men iaf, dem jag bryr mig om, blir jag så sjukt glad eller ledsen för, när det händer dem något.
Och idag blev jag väldigt glad för Aki, för att hon har hittat sin familj och att dem genuint blev riktigt glada för att träffa henne. Det är så lätt att det går tvärtom.
Blev helt varm och glad inombords.
En bra måndag dvs. =)